När det kommer till att redovisa ditt leasingavtal enligt IFRS 16, så finns det ett antal steg att tänka på sedan lagstiftningen förändrades några år tillbaka. Om du följer de följande stegen, så kan du göra det bästa av dina leasingavtal och hur de ska behandlas i bokföringen.
IFRS 16 är en internationell redovisningsstandard som publicerades av International Accounting Standards Board år 2016. IFRS 16 tillämpas för räkenskapsår som har börjat efter den 1 januari 2019.
Enligt IAS 17, det tidigare regelverket, kunde leasingavtal klassificeras som antingen “operativ leasing” (hyresobjektet tas inte med i balansräkningen) eller “finansiell leasing” (hyresobjektet inkluderades). Efter att IFRS 16 trädde i kraft tas nu nästan alla leasingavtal med i balansräkningen, de räknas alltså som finansiella leasingavtal.
1. Först och främst, verifiera att avtalet verkligen är ett leasing avtal.
Ett avtal är, eller innehåller, ett leasingavtal om avtalet överlåter till leasingtagaren att bestämma hur produkten/tillgången ska användas under en viss period, i utbyte mot ersättning.
Det är också skillnad på finansiell leasing och operationell leasing. Vid finansiell leasing består de tidigare ekonomiska riskerna och fördelarna med att äga tillgången för leasegivaren, nu flyttas över till leasetagaren. Operationell leasing däremot, är i samma kategori som hyra och kan till exempel vara hyra av lokal. Alla leasingavtal som inte klassificeras i den första kategorin (finansiella), är operationella leasingavtal. Det är viktigt att klargöra vilken typ av avtal det handlar om, eftersom det kan påverka hur avtalet redovisas.
Regelverken ser olika ut beroende på K-regelverk; enligt K1 och K2 ska alla leasingavtal klassificeras som operationella oavsett utformningen av leasingavtalen, men enligt K3 ska leasingavtal klassificeras som operationella eller finansiella.
2. Kontrollera tidsperioden avtalet rör sig om.
IFRS 16 standarden innebär att du behöver redovisa alla leasingavtal som är längre än 12 månader och har ett värde på mer än 50 000 kr. Leasingavtal som innefattar en tidsperiod under 12 månader eller ännu kortare perioder -eller som är av lågt värde- behöver inte redovisas som ett leasingavtal.
Tillgångar som räknas vara av lågt värde är ofta sådana som har ett litet ekonomiskt värde eller som minskar snabbt i värde över tid, och därför inte behöver hanteras lika strikt i bokföringen.
3. Titta på vad anskaffningsvärdet är för den leasade tillgången.
Att IFRS 16 behandlar nästan alla leasingavtal som finansiella leasingavtal har följden att de kapitaliseras genom att man erkänner nuvärdet av leasingbetalningarna och visar dem antingen som leasingtillgångar eller kombinerar dem med utrustning, anläggningatillgångar och fastigheter. Anskaffningsvärdet för den leasade tillgången består av nutida värde av leasingbetalningar, leasingbetalningar utförda vid eller före startdatum, med avdrag för leasingincitament, initiala direkta kostnader som leasetagaren ådrar sig, och en vidare uppskattning av potentiella utrangeringskostnader för leasingtagaren.
4. Säkerställ vad leasingskulden består av för den leasade tillgången vid startdatumet.
En leasetagare måste erkänna en nyttjanderättstillgång som representerar rätten att använda den underliggande leasade tillgången och en leasingskuld som representerar skyldigheten att göra leasingbetalningar.
Man följer en ”right-of–use asset” regel, vilket innebär att leasingskulden ska redovisas oavsett, på alla leasingavtal. Leasingskulden för en leasad tillgång består av fasta avgifter, belopp som förväntas betalas av leasingtagaren enligt restvärdesgarantier, lösenpriset för en option om att köpa tillgången, och en straffavgift vid uppsägning av avtalet.
5. Slutligen, titta på vilka aspekter den bokförda leasingskulden innehåller.
Den bokförda leasingskulden kommer att bestå av två delar: finanisieringsavgift/räntekostnad på skulden till leasegivaren, samt delåterbetalningen av skulden. Den består även av direkta kostnader som uppkommit av leasetagaren, och eventuell nedskrivning av leasingtillgången. Den totala leasingskulden bör delas upp i en kortfristig och en långfristig leasingskuld.
Sammanfattningsvis kan man säga att några av nyckelförändringarna inom det nya IFRS 16 systemet handlar om hur tillgångar behandlas, i och med att hyresobjektet redovisas som en “rätt att använda tillgång” på balansräkningen; att hyresbetalningar redovisas som skulder, och att avskrivningar och räntekostnader påverkar resultaträkningen i slutändan.
Om du har fått med dessa huvudkomponenter i bokföringen av dina leasingavtal, borde det leda till en felfri leasingredovisning och ökad samvetsro. Om du har några vidare frågor om IFRS 16 eller olika aspekter av leasingavtal, hör av dig till House of Control så kan vi diskutera skräddarsydda lösningar för dig och ditt företag!
Boka ett möte med oss när det passar dig: