Regelverket för cybersäkerhet och operativ motståndskraft förändras snabbt i hela EU. Två stora ramverk står i förgrunden för detta skifte: Digital Operational Resilience Act (DORA) och NIS2-direktivet. Dessa förordningar syftar till att stärka cyberresiliensen, hantera tredjepartsrisker och skydda kritisk infrastruktur, men de skiljer sig åt i omfattning och tillvägagångssätt.
I den här artikeln kommer vi att utforska:
DORA är alltså en lag, medan NIS2 är ett direktiv. Vad är skillnaden i terminologi?
Ett direktiv är en lag som sätter upp ett mål som alla EU-länder måste uppnå, men varje land kan bestämma hur det ska implementeras i sin nationella lagstiftning. En lag gäller däremot direkt i alla EU-länder utan ändringar.
DORA genomförs alltså samtidigt i hela EU, den 17 januari 2025, med samma ordalydelse. NIS2 kommer att implementeras i olika nationella lagar inom en viss tidsram.
DORA (Digital Operational Resilience Act) berör främst den finansiella sektorn. DORA-kraven gäller för banker, försäkringsbolag, betalningsleverantörer, värdepappersföretag och andra finansiella organisationer som regleras av EU:s finanslagar.
DORA omfattar även viktiga tredjepartsleverantörer som stöder finansinstitut, t.ex. programvaruföretag för riskhantering och tjänsteleverantörer för penetrationstestning.
NIS2 har ett bredare tillämpningsområde och gäller för många olika sektorer. Den riktar sig till leverantörer av kritisk infrastruktur som energi, transport, hälso- och sjukvård och vattenförsörjning (så kallade samhällsviktiga enheter). Den berör även viktiga enheter såsom tillverkningsföretag, leverantörer av digital infrastruktur och cybersäkerhetsföretag.
Till skillnad från DORA är NIS2 inte begränsad till en sektor. I stället omfattar den branscher som är avgörande för att samhället ska fungera i det dagliga arbetet.
DORA och NIS2 gäller för olika sektorer, men de har samma huvudmål:
Även om DORA och NIS2 har likheter har de också viktiga skillnader:
DORA kräver att finansiella organisationer uppfyller specifika standarder för att säkerställa digital motståndskraft. Organisationer måste skapa ramverk för att identifiera, hantera och minska risker relaterade till digitala system. Regelbundna tester, inklusive penetrationstester, måste utföras för att avslöja och åtgärda sårbarheter. Efterlevnad av DORA kräver också att finansinstitut rapporterar betydande cyberincidenter till sin nationella tillsynsmyndighet inom strikta tidsfrister.
NIS2 fokuserar på att skydda kritisk infrastruktur från cyberhot. Organisationer måste regelbundet utvärdera risker mot cybersäkerheten och vidta lämpliga säkerhetsåtgärder. Incidentrapportering krävs också, men NIS2 ger mer flexibilitet i hur organisationer reagerar. NIS2 belyser behovet av beredskapsplaner för att upprätthålla viktiga tjänster även under störningar (affärskontinuitet).
Även om båda ramverken inkluderar incidentrapportering, är DORA:s krav strängare på grund av dess fokus på finanssektorn och dess kritiska system.
DORA och NIS2 lyfter båda fram vikten av att hantera risker från tredje part, men har olika tillvägagångssätt.
Enligt DORA måste finansiella organisationer genomföra detaljerade riskbedömningar av tredjepartsleverantörer, som molnleverantörer och IKT-tjänsteleverantörer. Dessa kritiska tredje parter står inför direkt tillsyn, inklusive löpande prestandaövervakning, regelbundna revisioner och stresstester för att säkerställa deras motståndskraft.
Enligt NIS2 är det obligatoriskt att hantera risker från tredje part, men kraven är mindre stränga. NIS2 fokuserar på att se till att tredje part inte skapar säkerhetsrisker för kritisk infrastruktur. Organisationer är skyldiga att bedöma risker från tredje part som en del av sin övergripande cybersäkerhetsstrategi, men de har större flexibilitet i hur de genomför dessa åtgärder.
Viktigt att ta med sig: DORA:s tillvägagångssätt för risker från tredje part är striktare och mer strukturerad, medan NIS2 möjliggör mer skräddarsydda lösningar.
Att hantera risker från tredje part enligt DORA och NIS2 är komplext, men programvarulösningar kan förenkla efterlevnad och förbättra tillsynen i organisationer.
Enligt DORA står finansinstitut inför strikta krav för övervakning av IKT-tredjepartsleverantörer:
Även om NIS2 är mindre normativt, lägger det fortfarande stort fokus på motståndskraft från tredje part, särskilt för leverantörer av kritisk infrastruktur:
Programvarulösningar gynnar organisationer som arbetar under både DORA och NIS2 genom att minska manuellt arbete, förbättra dokumentationen och standardisera tillsyn från tredje part. Automatisering av processer sparar tid och säkerställer konsekvens i leverantörsutvärderingar, medan övervakning i realtid gör det möjligt för företag att identifiera och hantera risker innan de växer till större problem.
Genom att förbättra riskhanteringen från tredje part förenklar organisationer inte bara efterlevnaden utan förbättrar också den operativa motståndskraften, vilket ger mer tid till att fokusera på tillväxt och innovation.
Behöver din organisation följa DORA? På House of Control har vi utvecklat lösningar som hjälper dig att följa båda effektivt.